Historik

När jag var liten hade vi en bandspelare i familjen. Allt intressant kretsade kring den. Förutom att lyssna på svensktoppslåtar om och om igen så kunde man också spela in saker. Inte minst sig själv.

På 70-talet skaffade min svåger en rullbandspelare där man kunde spela in med "sound och sound". Man hade två kanaler, spelade in något på den första och förde därefter över denna inspelning till den andra kanalen samtidigt som man lade på något ytterligare. Sedan forsatte man att skicka inspelningen mellan de båda kanalerna och lägga på nya saker, och till slut lät det som en hel orkester. Fördelen var att det gick fort att spela in eftersom det inte fanns några möjligheter att mixa eller göra alternativa tagningar. Hade man lyckats spela rätt under hela låten och det var någotsånär balans i mixen så gick man vidare till nästa tagning.

Nånstans runt 1980 köpte jag en egen rullbandspelare av märket AKAI och tillbringade många timmar i mitt bands replokal med att snickra ihop poplåtar.

På 80-talet revolutionerades tekniken när portastudion kom. Man fick plötsligt tillgång till fyra kanaler. Det gällde att kunna göra så många pålägg som möjligt, och min metod var att börja med ett grundkomp på tre kanaler som buntades ihop på den fjärde, varpå man fick tre kanaler lediga. Så spelade man in något på två av dem och buntade ihop på den tredje. Så blev det två spår lediga att använda till det mest sofistikerade, dvs. sång och solon.

När 80-talet led mot sitt slut var jag ganska trött på musikskapandet. Jag lämnade min hemstad och började studera. Nångång i mitten på 90-talet återupptog jag låtskrivandet igen, och det var nu jag gjorde mina försök att få något musikförlag intresserat. Musikförlagen svarade med diplomatiska standardsvar om att låtarna var bra, men att de inte hittade någon placering för dem.

2002 köpte familjen en villa i Ås utanför Nora, och drömmen om en egen studio gick i uppfyllelse. Jag inredde en skrubb i källaren med ljudabsorberande material och inhandlade en åttakanals rullbandspelare på Blocket. Nu började också tanken gro om att sammanställa ett antal låtar till en CD. Jag hade ungefär tjugo låtar som tematiskt hängde ihop.

Efter några månader började bandspelaren krångla, så jag övergick till att arbeta med dator. Det var nytt och krångligt men gick att lära sig. Jag kopierade över de tagningar som var gjorda och blev 2005 klar med albumet Fönster ut mot världen. Av de tjugo ursprungliga låtarna föll ungefär hälften bort på vägen, och även om resultatet låter mer än lovligt hemmainspelat så känner jag att jag lyckades prestera en CD som jag själv skulle kunna tänka mig att köpa. I samband med utgivningen registrerade jag företaget Lucka 24. Jag hade fått nån idé om att hämta in de pengar som produktionen hade kostat. Det gick ju såklart inte.

Men det var kul att göra album, så jag började på ett nytt. Jag hade några låtar som handlade om julen. Dessa kompletterades och placerades i kronologisk ordning, ungefär som i en opera. Berättelsen börjar med adventskalendern, går vidare till lucia och julens förberedelser, passerar själva julafton och därefter nyår, går vidare till trettondagen, ett stopp i januari, och till slut en liten reflektion mitt i sommaren. När allt var inspelat och klart trycktes en ny CD upp 2007, och den fick namnet Alternativ jul. Större delen av upplagan gav jag bort till vänner och bekanta. Jag hade liksom förstått att det inte går att tjäna pengar på sånt här, och företaget Lucka 24 lades ner.

Tiden gick, och som alla vet är det numera streamingtjänster på nätet som gäller. Jag kan tycka att det är ganska bra. Det är billigt att publicera och man kan fortfatande tänka i album. Några pengar finns naturligtvis inte att tjäna, men det finns en plats att lägga de alster man suttit hemma och totat ihop. Ungefär som en hylla i ett förråd. Eller som en liten monter på ett gigantiskt museum.

Dock sålde vi villan i Nora och därmed hade jag inte längre någon verkstad att snickra ihop inspelningar i. Men det var så här den såg ut när det begav sig.

På nästa sida finns en redogörelse för vad som finns tillgängligt på nätet.